I Halland är drygt halva landskapet skog. Skogen berör oss alla. Träd ger fibrer vi behöver. Allemansrätten ger oss möjlighet att vara i skogen. Skogen rymmer en mångfald av arter för olika funktioner och till vår glädje. Skogen påverkar oss genom sin betydelse för klimatförändringar och genom sin inverkan på det avrinnande vattnet.

Skogen sköts ofta på ett sånt sätt att stora värden hotas. Mångfalden hotas främst av kalhyggesbruket och också av den ensidiga satsningen på barrträd. Miljömålet “Levande skogar” uppnås inte. Jämfört med skogen är ett kalhygge en extrem miljö. Framförallt fåglar, svampar och mossor försvinner, oklart för hur länge.

Idag finns en rest av artrika skogar, främst i Norrland, som aldrig kalhuggits. De måste skyddas. Nyckelbiotopsinventeringen i Skogsstyrelsens regi lades ner för något år sedan, men bör självklart återupptas. Annars famlar vi i mörkret om var värdekärnorna finns.

Andra skördemetoder än kalavverkning måste få genomslag. Detta vore bra för arterna och också för skogens roll i klimatförändringarna. Ett hygge innebär att kolbindningen för lång tid reduceras. Det leder också till en kraftigt ökad vattenavrinning. I delar av Halland har kalhuggningen även en annan problematik. Den gynnar björnbär och hallon, båda bildar stickiga snår som hindrar. Kalhyggena och de ungskogar som följer är för lång tid otillgängliga.

Gran är i Halland ett främmande trädslag. Trots det är det gran på mer än halva skogsmarken. Det har skett genom en ensidig plantering under mer än hundra år. Så beskogades de ljunghedar som under flera hundra år ersatt de lövskogar som tidigare dominerade. Dagens mörka granskogar är en öken för mångfald. En välgärning vore att luckra upp dem genom att plantera även annat. Lövträd som björk, asp, rönn och sälg sår in sig själva gratis. Låt dem leva vid röjning och gallring.

Naturskyddsföreningen har under 19-29 september sina “Skogsdagar”.

Falkenbergs naturskyddsförening

Styrelsen genom ordförande Hans-Örjan Nohrstedt